aino jon, jon aino

Vi satt vid vattnet intill Stadshuset där det nu ligger något sorts modernt café, men då låg där en anspråkslös kiosk som sålde ett begränsat urval av GB-glassar och korv. Det var en av de varmaste dagarna den sommaren. Jag åt en Piggelin iklädd en klänning jag ärvt av min mormor (vi brukade kalla den nationaldräkten eftersom den var vit och blå som färgerna i mitt hemlands flagga). "Gift dig med mig!" sa du. "Okej" sa jag med samma självklarhet som om du bett mig få smaka på min glass. Du skrattade. Vi hade träffats sedan början av sommaren men ingen visste att vi var ett par. Du bad mig följa med till din bror och berätta den goda nyheten. "Vad förvånad han kommer bli!" sa du förtjust och tog mig i handen. Jag hade aldrig träffat din bror. Ska jag vara ärlig visste jag inte ens att du hade en bror. Du måste väl rimligtvis ha nämnt det för mig vid något tillfälle, men det måste gått mig förbi trots att det var helt olikt mig att inte minnas en sådan sak. När jag kom hem bestämde jag mig för att skriva i det svarta lilla anteckningsblock på vars försättsblad jag skrivit "Information om Jon" med svart kulspetspenna. Familj: En bror.