torsdag

en bröllopsdag

Vi tog tunnelbanans gröna linje från Bagarmossen till T-Centralen. Trots att det regnade beslutade vi oss för att promenera den sista biten. Vi gick tysta i tjugo minuter, tagna av något sorts andäktigt allvar. När vi kom fram undrade vi var ingången låg, fanns det ingen skylt? Jag kände med handen på mitt hår och förbannade fukten som gjort det ostyrigt av stora lockar. "Du är fin" sa Jon. "Du också," sa jag knappt hörbart, min röst spänd av nervositet.
    När det var över sprang vi ut på gården och hurrade för oss själva, för kärleken, för livet! Jon tog ett foto av oss med sin mobilkamera. Jag bad honom ta ett till eftersom jag inte var till min fördel på det första. Det andra blev bättre. I tunnelbanevagnen på väg hem spelade en man Volare på en ostämd gitarr och bad sedan resenärerna om pengar. Jag gav honom en hundring. Jon tittade frågande på mig. "Det var banne mig det bästa jag hört på år och dar" sa jag. "Det har du rätt i" sa Jon och vi skrattade.
    När vi kom hem åt vi prinsesstårta som Jon bakat och drack champagne i stora saftglas. Jon insisterade på att vi skulle dricka upp hela flaskan. Jag som var ovan vid stora mängder alkohol blev så yr och trött att jag lade mig på sängen och somnade djupt strax före klockan åtta på kvällen. När jag vaknade var det mörkt i rummet. Jon låg bredvid fullt påklädd och höll min hand.