Med ungefär samma känsla jag hade inför min första skoldag satte jag mig i en av fåtöljerna i församlingshemmets sparsamt möblerade grupprum. Sex personer satt i svarta snurrfåtöljer runt ett lågt serveringsbord som stod på en enorm persisk matta som täckte hela rummet. På bordet stod kaffekoppar och en termos, någon frågade om jag ville ha kaffe men jag avböjde. Präst-Lars presenterade mig för de andra och sa att han inte brukade vara med under samtalen men att han skulle komma in för att avsluta när två timmar gått. En kvinna i 35-årsåldern med platinablonderat hår föreslog att vi skulle "gå rundan" och inledde den själv med att berätta hur hon mådde. Jag tyckte mig känna igen henne men kunde inte placera hennes ansikte. Namnet Janina sa mig heller inte något. På bussen hem skrev jag ned allas namn i min svarta anteckningsbok tillsammans med några enkla stödord för att minnas till nästa gång.
Janina: svårt att följa samtalstråd som inte leder till henne själv. Plastikopererad här & där, föredrar kallas Nina.
Einar: Tystlåten änkeman.
Janina: svårt att följa samtalstråd som inte leder till henne själv. Plastikopererad här & där, föredrar kallas Nina.
Einar: Tystlåten änkeman.
Kristian: nyskild, barn ?, verkar sova på sitt kontor. Dricker?
Bahar: Får inget grepp? Verkar ha familj.
Gun: Kärv kvinna, jobbar på polishuset.
Stefan: Överviktig symfoniker.
Amanda: Saknades. Yngst 22 år, ingen övrig info.
Bahar: Får inget grepp? Verkar ha familj.
Gun: Kärv kvinna, jobbar på polishuset.
Stefan: Överviktig symfoniker.
Amanda: Saknades. Yngst 22 år, ingen övrig info.